• Ras: Människa
• Ålder: 29 (i Alven och Staven)
• Längd: 189cm
• Föräldrar: Eratos & Marie

För Hartan, som föddes i Kileriad år 1127 Efter Sprickan, var barndomen präglad av en tyst men obeveklig längtan. Att en dag få fästa Silverhammarens sigill på sin rustning och strida för sitt land var hans syfte. Men under ytan fanns en djupare insikt. Han kände i varje fiber av sin kropp att han var ämnad för något långt större än att bara bli en vanlig riddare, men han tvingades utstå åratal av tvivel eftersom ingen i hans omgivning förmådde se denna dolda storhet. Han tränade i kasernen Berolus, instängd i ledet bland vanliga rekryter, i väntan på att bli upptäckt. I ett ögonblick av total hängivelse, bröt hans sanna natur igenom, och hans tränare stod stum av förundran när Ljuset flammade upp och lyste klart ur Hartans annars så lugna, havsblå ögon. Äntligen var han sedd. Denna uppenbarelse ledde till att han direkt förflyttades till Det Nattliga Distriktet. Där slog drömmen om att bli en Paladin rot på allvar. Att bli en av dessa fanatiska och djupt religiösa tempelriddare innebär att viga sitt liv åt att bannlysa mörkrets lakejer genom att bemästra Ljuset. Trots att Ljuset är det äldsta delelementet och vilar hos många dödliga, krävs det en exceptionell andlig styrka och disciplin för att tygla det. Som det ultimata beviset på att han nått sin sanna potential bär Hartan idag Frälsaren. När denna massiva stridsslaga, med sitt klocktornsformade stålklot, svingas mot fienden sjunger arvet från Erementor den förste med en dovhuggande klang innan det krossar mörkret till damm och påminner alla om att Hartan hela tiden hade rätt om sitt eget öde.