Där livets sista gnista slocknar tar Xekthys vid som dödsrikets obevekliga domare. Medan Zeean vakar vid själva tröskeln – där han kan uppenbara sig för de döende för att skänka dem en sista chans i livet eller viska dem till att släppa taget – är det till Xekthys som själarna förs så snart döden väl har inträffat. När en själ kliver över gränsen in i de dödas dimension står hon redan redo att avkunna sin dom.

Trots att Xekthys är helt blind och hennes ögon aldrig fäster vid den fysiska världen, ser hon igenom en själs hela existens på bara några få sekunder. Framför hennes inre syn spelas varenda ögonblick upp utan nåd eller försköning: alla minnen som format individen, varje stund av djupaste sorg och sprudlande lycka, alla brustna eller livslånga förhållanden och de passioner och intressen som drivit dem framåt.

Men hennes allseende blick har en ödesdiger begränsning. Hon ser enbart fram till det exakta ögonblick då personen dör – eller fram till den sekund då Zeean kliver in och tar över. Just därför är hon fullständigt ovetande om hans mörka planer och de manipulativa spel han driver i skuggorna. När Xekthys vägt själens hela liv faller domen utan tvekan.

De dödliga som vandrat genom världen med heder och levt ett värdigt liv sänds vidare till Lüvion, den strålande himmel där evig ro väntar, medan de som levt ett ovärdigt liv kastas ner i mörkret i Gor’rokhan, dödsrikets eget helvete. Även alverna ställs inför hennes blinda blick; de som levt värdigt leds till Lañaris, alvernas alldeles egna stjärnbelysta himmel, men de alver som låtit sina liv förfalla i ovärdighet skonas inte – även de döms obönhörligt till Gor’rokhans djup.